
Multimediajätten Disney lanserar en ny filmatisering av Alice i Underlandet kommande vår
Marknadsföringen och nedräkningen till premiären är redan igång. Regissören Tim Burton gör en egen tolkning som baserar sig på Lewis Carrolls klassiska saga Alice i Underlandet – Det kommer att bli en film som använder den digitala teknikens landvinningar tillsammans med namnkunniga skådespelare som Johnny Depp och Helena Bonham Carter för att berätta en ny historia, utlovas i reklamen (tralier). Flickan som faller ner i kaninhålet är denna gång 19 år, vad det har för bäring på historien återstår att se…
Det kommer dock inte att förvåna om figurerna från Charles Lutwidge Dodgsons (Lewis Carolls) älskade saga från 1897 åter kommer att dyka upp som plastfigurer, t-shirts, tuggummin och hamburgarpåsar. Walt Disneys tidigare filmatisering från 1951 som började planeras redan 1933 (efter att ha gjort en serie om 56 stumfilmer på temat mellan 1924 och 1927) står sig dock märkligt väl ännu i idag såväl i
konstnärligt som tekniskt hänseende i den uppfärschade version som kom för några år sedan, och tål att ses igen i väntan på Tim Burtons version.
Var finner vi annars Alice idag, var finns hon på Internet, och vad har Alice och underlandet kommit att stå för idag som metaforer, och hur förändras de av tiden? Vad förenar och skiljer olika tiders gestaltningar av Alice i texter, illustrationer , filmatiseringar, teateruppsättningar och musik.
Sagan, fabeln och den bakvända visan följer oss sedan barnsben. Barnet kan inte få nog av att höra om den omvända världen, det skrattar åt galna eller groteska figurer och händelser. Senare som vuxen kanske hela världen, åtminstone i i stunder, framstår som ett mer eller mindre groteskt underland. I den stundande julhysterin; ett riktigt Wunderland med en stor glittrande Wunderbaum i centrum. Positivt eller negativt.
HEX övervakar återuppständelsen av sagan om Alice erfarenheter samt undersöker vad i perspektivet som kan vara applicerbart även inom forskningsvärlden, i förhållningssätt till otroliga och overkliga figurer och strukturer i världen och livet, inte minst det akademiska. samt ser om i det erbjudes vägar att komma undan logikens och det linjära tänkandets dominans. I en äldre, förhoppningsvis utgående, syn inom humaniora tenderar att hävdas att vetenskapliga skrifter ej behöver eller bör ha illustrationer utan endast löpande resonerande text. En avhandling skall minsann inte var någon serietidning. Framställning av frågeställningar och kunskap sker i genomförda resonemang och tydliga slutledningar.
Inom naturvetenskaperna har bilden/illustrationen setts som ett hjälpmedel som varit integrerat i forskningsprocessen sedan länge - ursprungligen en utveckling av diagrammet och tabellen - som visar och förtydligar nya sammanhang o kopplingar.
Den digitala tekniken med alla sina varianter på hypertexter och bildmanipulationer medger också nya sätt att närma sig även humanioras frågor och ämnesfärer.
Kanske tillåter Alice en åtminstone tillfällig frigöring från det linjäras dikatur. Kanske är detta något som efterfrågas av forskning som beskriver, tänker och teoretiserar runt konstnärliga uttryck i dess olika former. Eftersom konst och kultur till stora delar verkar där fantasin, det dolda och det oväntade är omisskänliga medspelare, utgör det ett område med svårgripbara nyanser och mekanismer som är lockande för HEX att intressera sig för.
Posted under Nyheter
This post was written by hex on November 25, 2009






